1999 träffa jag hon som blev min bästis, tyvärr gled vi från varandra med åren, idag har vi hyffsat likadana intressen men är ändå så olika, vi umgås inte mer som förr, men jag vet att du är en av få som är äkta, för vad det än har varit har du alltid stått vid min sida, stöttat& peppat mig, tack för allt! 

bild sen typ, 2007/2008?

det va faktiskt inte meningen men sen tappa jag lusten med att sitta vid datorn överhuvudtaget, men igår sa Benjamin till mig "du kan ju faktiskt blogga" amen okej jag får väl göra det då, haha nä men typ.. 
Idag firar vi något extra.
- jag& benjamin har varit tillsammans ett halv år
- Vi har varit rökfri helt och hållet i en vecka

eftersom jag älskar min pojkvän så mycket tänkte jag skriva en liten text till honom.
Första gången jag såg dig tänkte jag "fan va snygg" men jag "va på g/träffade" din kompis så varför skulle jag engagera mig i att försöka stöta på dig då liksom? men fick även uppfattningen av att du va en super skön kille att umgås med, så vi började snacka, just like friends, du hade ditt och jag mitt liksom, vi umgicks som vänner, men det va något som gjorde att jag tyckte det va jobbigt att umgås med dig, när vi låg och kollade film, att inte kunna mysa med dig kändes så fel, men eftersom jag hade en annan kunde jag inte mysa med dig, du va liksom bara en sjukt bra kompis? sen tog det stop mellan mig och den där andra killen, jag pratade med mamma, carro& en kompis om dig, jag sa "fan hade han bara varit längre hade jag lätt raggat på han" du e ju faktiskt bara någon cm längre än mig hah.. men sen när jag träffade dig efter mer än en månad, när du krama mig och lyfte upp mig i luften, den kramen var speciell, den fick de att pirra i hela min kropp och jag ville bara pussa på dig, på kvällen när vi prata skrev du "om jag får in mina pengar på fredag vill du gå på bio med mig då? så kan vi käka något innan" och jag dog lite för studen och frågade din syster hur jag skulle tolka det, vi valde en skräck film "paranormal activity 3" och det va endast för vi ville sova tillsammans. Två dagar innan bio låg du& jag i min säng som vanligt och kollade film, även tillsammans med min lillasyster, jag andades djupt och la huvet mot din axel, det blev genast besvarat med dig huvud på mitt, när vi efter en stund kollade på varandra kom första kyssen, som dock inte va den bästa, eftersom louize putta bort mitt huvud haha.. Bio natten kom och sen den dagen har jag inte sovit utan dig mer än 2/3 nätter. Denna tiden har varit fylld av glädje men även jobbiga delar, jag har alltid undrat varför visar jag mig så svag för dig? varför kan jag inte va lika stark framför dig som framför dom andra jag varit tillsammans med? men jag tror jag har kommit på det, minsta lilla vi bråkar eller tjaffsar e jag så rädd att förlora dig, jag mår dåligt av att inte se dig le mot mig och säga att du älskar mig, du får aldrig någonsin lämna mig ensam min älskade prins, tänk att om 3 månader och 18 dagar är det beräknat att vår son kommer till oss, vår älskade lilla Emilio, jag hade aldrig klarat det utan dig! Tack för all kärlek och tid du ger mig, tack för du finns i mitt liv och gör det värt att leva, du är det bästa jag har, även om jag inte visar det så ofta, jag älskar dig! <3

Fast mer i min egen historia..
När man tänker "när jag blir stor vill jag att mitt liv ska se ut si och så", har jag alltid velat ha det som såhär - jag ville hitta den perfekta killen, han skulle va snygg, snäll, omtänksam och helst lite badboy, tatueringar och ev någon piercing, jag ville ha barn vid 20 års åldern, ha en fin vovve (amstaff eller chiwawa) , bo i ett mysigt hus/lägenhet, tillsammans med min pojkvän. kort fomulerat var det min dröm. 

Nu när jag blivit äldre är mitt liv såhär - 
Jag har hittat en helt fantastisk pojkvän, han e världens finaste, snäll, omtänksam, står för vad han tycker och tänker, visar sina känslor, har varit badboy men nu mera sköter han sig, tatuerad& tackvare mig, piercing i tungan, vi har den finaste vovven, en amstaff/schäffer/bordiecollie, vi har ett mysigt litet hus på landet (ska flytta snart dock), i min mage växer en otroligt älskad pojke, som är vår son. 

Sitter hemma hos mamma och pappa med dom två, älskling, systersonen& lillasystser och kollar älskade malmö - åtvidarberg och myser med lillkillen som är sjuk, lunginflamation och stört förkyld, stackare :( 

Eftersom vissa saker måste skötas ska vår älskade vovve bli passad några dagar av min systersons pappa Linus, oh de gör ont i mig att lämna bort han, blir helt tårögd haha :(.. vet dock att Linus kommer va jätte snäll mot han, för har ju sätt han med hundar tidigare, och han e duktig just därför vänder jag mig till han när jag frågar, men man känner sig hemsk hah :(.. nu ska jag packa ihop kläder och sånt och ta reda på när min mamma slutar jobba. Vi ligger fortf i sängen inte ens påklädda så kanske e bra om jag får reda på när hon slutar haha! 


mammas prins <3